Schäslong eller divan?
Njuter av att bo innaför Cityringens gränser och en trappa upp. Vågar ju nästan springa runt naken i lägenheten nu! Njuter inte lika mycket av Älsklingens festande. Det är nollning och han är fadder, vilket betyder fest flera dagar i veckan. Tur att jag har tjejerna.
Just nu har jag flytt till bibblan. Det luktar bakfylla hemma. Väntar på att det värsta oset ska lägga sig......
Vart tog sommaren vägen?
Festen i Lördags blev verkligen lyckad. Mycket folk och god stämning. Timmarna flög i väg och mitt i natten till tonerna av brasiliansk musik försökte jag mig på att dansa samba på gräsmattan. Men mörkret och vinet gjorde sitt, så min samba slutade snarare i en vinglig foxtrot med en konstigt övertrevlig herre som facinerades av min utbildning och pratade om Grönköpingsbladet tills jag var tvungen att gå på toa. (Självklart för att slippa denne vithårige man)
Kärleken spirar! Äntligen får jag hålla om min älskling. Efter sex veckor på varsitt håll vill man mest ligga och kramas hela dagarna. Men det går ju inte. Har ju ett jobb att sköta också. Sista dagen i dag! På fredag återvänder vi till Västerås för att flytta ur vår lägenhet och in i en annan. Och på måndag börjar allvaret igen. Vet inte om jag är redo för det än. Vart tog sommaren vägen?
Kärlekskrank
Annat kalas blir det på lördag. Mormor och moster firar 120 år med öppet hus på gården. Det blir partytält, bubbelvin, wokad mat, levande musik och en massa släkt, vänner, grannar, bybor och ja, vem vet vem som kommer. Är det öppet hus så är det.
Nu ska jag äta vattenmelon i kvällssolen med mormor och kusinen.
Den andra augusti
London var riktigt kul, men värmen gjorde mig matt. Svettades konstant i sex dagar: under mitt tunna påslakan till täcke, på bussen, i tunnelbanan, på toaletten, i provrum, i affärer, på dansgolvet... Tropisk värme och storstad hör inte riktigt ihop.
Syrran är på hemmaplan efter ett tårfyllt farväl av aupair-familjen. Skönt att ha henne hemma!
Kattisen är på besök också! Hon sover på bäddsoffan och sliter i disken på Frick´s. Riktig duktig är hon. Men det visste jag ju redan, annars skulle jag aldrig tagit hit henne. Kul att ha henne här även om det mest blir jobb.
Londontrippen och allt slit på jobbet gör att min längtan efter Älsklingen inte känns lika påtaglig. Men ibland tränger den sig på riktigt mycket och då gör det ont.
I dag är det redan den andra augusti och sommaren börjar lida mot sitt slut känns det som. Snälla lite till!