B som i Bagarberta

Igår var ingen bra dag. Då hände det som jag visserligen hade kunnat räkna ut att någon gång skulle hända mig. Jag tappade bort mitt pendlingskort. Gaaaahhhh! Jag hade 20 dagar kvar på det. Jag visade det på tåget och sen när jag kom till t-banan hade jag det inte. Måste ha glidit ur fickan på tåget så jag hoppas, hoppas, hoppas att städarna har hittat det. Ska ringa hittegods på måndag. Hittar jag det inte är det bara till att köpa ett nytt, trots att jag har kvittot kvar och att mitt namn och personnummer står på kortet. Mitt kort är ju egentligen inget kort utan endast ett fjantigt papperskvitto och detta är anledningen till att det inte går att få ut något nytt. SL-kortet är dessutom också av papper. När man köper en kombination av SJ och SL är det tydligen papper som gäller. Skulle jag istället köpa endast ett månadskort på SJ skulle jag få ett fint plastkort som går att spärra och på så sätt kan man få ut ett nytt. Hur svårt kan det vara att hitta en sådan lösning för en kombinationsvariant? Det är ju trots allt en hel del pengar det handlar om. Jag funderar därför på att köpa ett plastkort och sen ett SL-kort separat. Det blir ca 100-200 kr dyrare, men det kanske det är värt för en sån som mig, som har en förmåga att tappa bort såna här viktiga saker. Tills på tisdag har jag i alla fall fått låna ett SL-kort av chefens sambo Lasse O. Schysst. Blir bara lite nojig att jag ska tappa bort det också.