B som i Bagarberta

I dag när jag satt och åt mina hemlagade pannkakor fick jag en otrolig hemlängtan. Kanske för att senast jag åt pannkakor var när jag bodde hemma. Och då var det mammas mumsiga pannkisar. I dag var det mina olikformade pannkakor, alla i olika storlekar. Men med lite glass och björnbärssylt gick de nästan att jämföra med mammas. Efter att jag hade proppat i mig fyra pannkakor sa det stopp. Proppmätt i magen lade jag mig på soffan och bestämde mig för att slå en signal till min kära kompis och föredetta sambo Åsa. Hade lite dåligt samvete för att det var så längesen jag ringde henne, men det jämnade ut sig för hon hade precis lika dåligt samvete som jag. Det kändes i alla fall skönt att prata med henne. Oavsett hur länge det än dröjer mellan gångerna vi pratar eller ses så är allt ändå som vanligt när vi hörs. Men så har vi ju också känt varandra sen vi sprang runt på skolgården och spelade kula. I helgen ska jag hem (förhoppningsvis kommer min hemlängtan att stillas) och tjäna några slantar, hoppas att jag hinner kramas med Åsa också. Något som definitivt ska hinnas med är att äta en semla. Som bagarbarn är det nästan skam att så här långt in på semmelsäsongen inte krängt en enda semla än. Eftersom jag kommer att tillbringa helgen bland semlor, bullar, bakelser, biskvier m.m. ska det nog inte vara så svårt att lösa det problemet. Helgen är dock inte här än. Först ska det rysligt retoriska talet skrivas och responsas. Något att ägna morgondagen åt...