B som i Bagarberta

Ibland glömmer man bort hur bra man har det. Efter dagens tevetittande kan jag bara konstatera att jag är glad över att jag aldrig har behövt uppleva hur det är att vara enormt överviktig eller hur det känns att vakna upp med båda sina ben amputerade. Samtidigt som jag tycker synd om de här människorna blir jag imponerad av att de inte bara sätter sig ner och ger upp. Några som inte heller verkar ge upp är alla som söker till American Idol. (Ja, jag råkade fastna vid det nu, när jag egentligen skulle hoppa i säng.) De går in till juryn med världens bästa självförtroende i tron om att bli Amerikas nästa popstjärna. Vissa går ut med ett lika bra självförtroende trots att de blivit totalsågade, och vissa går ut med tårar av besvikelse rullandes nerför kinderna. Och några som anses ha det "lilla extra" går vidare och får leva i hoppets rosa drömvärld en stund till. Men inte ger de upp inte.